Ur boken:
”NY TEKNOLOGI FÖRÄNDRAR KÖPBETEENDEN I ALLA BRANSCHER… Hög tid att säkra framtida affärer!”

Tillväxten är död. Länge leve återväxten!

Tar man fram ”googlet” och söker på tillväxt så säger nästan alla sidor samma sak; det vill säga att det handlar om ökad produktion av varor och tjänster. Begreppet tillväxt har blivit ett mantra för politiker och andra som ser tillväxt som den enda utvägen för kunna lova mer och bättre till alla.

Fram till idag har behovet av tillväxt fått stå relativt oemotsagt. De accelererande klimatutsläppen och FN:s och forskarvärldens larmrapporter har dock börjat ge näring åt ett ifrågasättande; är vårt enorma sug efter prylar snart ett minne blott? Är minskad konsumtion nödvändig för att vi ska kunna rädda vår planet och oss själva från undergång?

LÄS MER

Anm: Läs även Global Sustainable Development Report och Så halverar vi klimatutsläppen till 2030 på webben.

Utöver de möjligheter som ny teknologi ger oss att producera, resa och leva mer hållbart så kan ny teknologi även förändra vårt sätt att se på värdet av tillväxt. För närvarande bygger tillväxt-begreppet på en ständigt ökande produktion av varor och tjänster. Produktionsökningen kräver i sin tur mer arbetskraft vilket gillas av samhället eftersom fler jobb är till gagn för samhället. Men lek med tanken att världen bestämmer sig för att inte producera mer än vad vårt ekosystem förmår hantera och hur stora resurser är som finns tillgängliga… Tanken nyper tag! Man behöver inte vara Nobel-pristagare, världsberömd forskare eller vanlig svensson för att inse att tillväxten som vi känner den skulle bli lidande. Att leva utan bil och cykel- eller busspendla till jobbet, äta mer grönt och bli duktigare på att källsortera kan kanske gå an, men att inte kunna skaffa den senaste teven eller det nyaste modeplagget när man vill ha det, vore väl inte så kul? Ändå blir det kanske just det; kul!

Shopping är en del av vårt behov av upplevelser. Men det är ett behov som nödvändigtvis inte behöver tillgodoses genom köp av fysiska varor. I en ny era där mänsklig kunskap och kreativitet är råvaror kommer ny teknik kunna skapa fantastiska upplevelser som inte dödar vår planet.
Men, att leva på virtuella upplevelser allenast är naturligtvis omöjligt. Låt oss istället utgå från idén att vi ska leva längre ihop med prylarna vi skaffar istället för att byta ut dem i tid och otid. Den teknologiska revolutionen ger oss stora möjligheter att leva betydligt mer långsiktigt hållbart än vi för närvarande gör. Från att i industrialismens barndom ha producerat, konsumerat och kasserat, befinner vi oss idag på en nivå där vi producerar renare och mer resurssnålt än tidigare och dessutom återvinner delar av det vi slänger. Med det know-how och de förmågor vi besitter saknas inte möjligheter att omedelbart börja konstruera produkter med längre livstid än vad de har idag. Men det kräver att vi tänker i nya ekonomiska banor.

Den teknologiska utvecklingen skapar nämligen förutsättningar för nya affärsmodeller som premierar både hållbar utveckling och lönsamhet. Att skapa ett hållbart samhälle baserad på digital teknologi, innebär att vi får ytterligare en väg att nå Agenda 21-målet; att tillgodose dagens krav och behov av social, ekologisk och ekonomisk utveckling utan att riskera framtida generationers möjligheter att tillgodose sina krav och behov. Hur svårt kan det vara?
Dagens linjära affärsmodeller bygger på vinstskapande genom goda eko-nomiska marginaler, stora volymer, förtjänster på återkommande service och behovet av reservdelar, och att produkterna snabbt blir omoderna eller går sönder.

I cirkulära affärsmodeller är huvudtanken att producenten behåller ägandet och erbjuder funktionen. Eftersom det producerande företaget vill undvika kostsamma kvalitetsproblem och modellbyten skapar den cirkulära affärsmodellen incitament för att bygga in ”förlängd” hållbarhet i en produkt och ge den en design som håller över tid. För att möta nya krav och önskemål hos användaren utformas produkten så att den enkelt kan uppdateras och anpassas, eller tas om hand för modernisering och ”återlansering”.

Det här är en affärsmodell som dels minskar företagets totala miljö-påverkan, dels kan öka lönsamheten. Men modellen bidrar även till ökad kundlojalitet tack vare möjligheten till löpande automatisk återkoppling mellan användaren och produktägaren. Exempel på återkopplingar kan vara uppdateringar, service-åtgärder kopplade till den enskilde användarens nyttjandeprofil , önskemål om tillfällig tillgång till specifika tjänster, automatisk ”försäljning” av förbrukningsmaterial och komplementprodukter, etc.

Hållbar utveckling förutsätter inte per automatik införandet av cirkulära affärsmodeller. Hushållandet med våra resurser innebär att vi nyttjar nya teknologier för att maximera produkternas livslängd, deras nytto-aspekt och konkurrenskraft. Det vill säga; förklarar tillväxt som vi känner den för död och återväxt som vägen till överlevnad.

RESFRIA MÖTEN SKAPAR NYA ROLLER

VEM FÅR SISTA ORDET NÄR VÅRA JOBBMÖTEN
BLIR RESFRIA?

fallskarmsformationcrop

Redan i inledningen av vår studie över hur ny teknologi och kravet på ett minskat klimatavtryck påverkar det personliga mötet och dess form, stod det klart: Det mänskliga beteendet, våra roller och vårt sätt att uttrycka oss under det fysiska mötet kommer förändras när vi istället träffas på distans. Även mötets former kommer få nya skepnader, och informationsredskapen som vi är vana att hantera dem, får nya användningsområden.

LÄS MER

Låt mig börja med att slå fast att inte alla möten kommer påverkas av en ny mötesideologi. För det första för att inte alla möten kan eller ens bör bli resfria (Anm. I kartläggningsrundan inför studien svarade knappt 90% av de tillfrågade att två tredjedelar av mötena kunde genomföras utan att man behövde träffas personligen.) För det andra; det är skillnad på möte och möte. Det föreläsande mötet t.ex, skiljer sig från arbetsmötet som skiljer sig från affärsmötet som skiljer sig från pitch-mötet som skiljer från ledningsmötet som skiljer sig från informationsmötet och så vidare. Utom tvivel står dock att de erfarenheter och förmågor som ger oss en roll eller position i det fysiska mötessammanhanget kommer att förändras – eller kräva förändring – när vi träffas utan att träffas i ordets traditionella mening.

Men, vilka möjliga förändringar i våra invanda mötesbeteenden kan bli aktuella? På vilket sätt påverkas tonen, språket, uttrycksformen och engagemanget när tekniken skapar nya sätt att resonera, diskutera, presentera och socialisera? (Tänk Facebook, Instagram och andra sociala medier och hur de bidraget till att ge människor nya personligheter, ibland t.o.m yrken som opinionsbildare eller påverkare.)

I ett försök att ge en bild av hur mötesbeteendet kan komma att påverkas har jag valt att exemplifiera med ett fingerat arbetsmöte, delvis baserat på våra erfarenheter från uppdrag inom distanssjukvård, lansering av videokonferenser och resebefriade säljmöten för svenska exportföretag.

Tänk dig följande…
Du ska delta i ett arbetsmöte där du och ytterligare en handfull kolleger (dels från ditt eget företag, dels utomstående) ska diskutera ett affärsprojekt. Redan när ni tar plats i konferensrummet har ett antal ”mötespersonligheter” utkristalliserats. Med all sannolikhet – förvisso i generaliserande ordalag – finns det en verbal tungviktare och dennes vapendragare, retorikern med sin övertygande förmåga, några lyssnare vars egentliga åsikter är svåra att identifiera, en vän av ordning samt en eller ett par eftertänksamma som inte säger så mycket, men tänker desto mer.

Tänk dig nu…
…att samma möte är resfritt och således ska genomföras på distans med hjälp av ex video eller SKYPE. På vilket sätt kommer deltagarnas mötesroller att påverkas? Kommer tungviktaren med sitt kroppsspråk och sin auktoritära replikstil ha samma tongivande roll i det virtuella rummet som i det fysiska? I vilken ställning hamnar vapendragaren? Kan retorikern med sin förmåga att argumentera, inspirera och agera, fortfarande få med sig övriga deltagare? Kommer lyssnarnas åsikter och avsikter bli tydligare när de upplever att deras röster måste höras oftare i det nya mötesklimatet? Får de eftertänksamma mer tid till att skaffa sig verbal luft under vingarna när de känner att de inte nödvändigtvis måste hitta sina svar och synpunkter i precis rätt ögonblick under samtalsflödet? Har vännen av ordning de rätta förutsättningarna att driva och hålla ihop ett virtuellt möte?

Virtuella personligheter
Insikter som infinner sig när fysiska möten i allt större utsträckning genomförs på distans handlar således inte enbart om frågan att välja rätt teknisk utrustning. En väl så viktig insikt är att även det mänskliga beteendet kan behöva – eller måste? – förändras. Tidigare så självklara deltagare kanske till och med måste ersättas eller assisteras av mer ”virtuellt dugliga” personligheter för att mötet ska nå avsett resultat. Därtill kommer de medel och presentationstekniker som måste till för att hålla deltagarna intresse och engagemang på topp en timme eller två. (Det är nämligen inte helt ovanligt att deltagare som möts virtuellt i smyg kopplar bort sig för att göra annat – surfa, sms:a, hämta kaffe mm.)

Andra möten som påverkas
Flertalet kontaktintensiva befattningshavare och deras arbetssätt påverkas när resfria möten kräver en omställning till nya mötesformer. En medarbetares förmåga att kunna identifiera knappt märkbara signaler hos motparten ”över nätet”; att kunna presentera eller pitcha i en virtuell miljö; att kunna kommunicera i digitala kanaler; eller att behärska konsten att etablera och vidmakthålla en digital relation, kommer bli avgörande när resfriheten blir lika nödvändig som självklar.

Kartlägg möjligheterna. Och testa!
Anpassningen till en resebefriad mötesagenda sker inte i samma ögonblick som beslutet är fattat och tekniken är på plats. Inledningsvis handlar det om att kartlägga vilka möjligheter organisationen har att genomföra resfria möten och inom vilka verksamhetsområden. Vilka interna och externa fördelar kan man uppnå utöver de som följer för klimat och effektivitet? Hur påverkar resfria möten redan etablerade arbetsmetoder och processer? I vilken utsträckning påverkas relationerna med kunder och partners? Vilka resurser och medel måste tillsättas för att resfria möten ska bli framgångsrika?

Det här är frågor som inte kan besvaras på annat sätt än via en inledande och noggrann kartläggning (ex med hjälp av vårt MappingKit) där både interna och externa kontakter och kontaktytor identifieras och utvärderas. Därtill kommer så småningom kravet på att engagera medarbetare och kunder i ett avgränsat test – förslagsvis en testbädd – innan resfria möten kan bli regel snarare än undantag.

Anders Åkerberg

LÄSVÄRT

Tyvärr.., dina tidigare erfarenheter säger inget om hur man lyckas i den nya ekonomin.

tjejihorizont

Vi lever och verkar på en marknad som hyllar det mätbara. Med hjälp av insamlad data får vi tydliga indikatorer på vad människor gör och inte gör – eller förväntas göra – när vi genomför en aktivitet. Men, i takt med att ny teknologi och krav på hållbar utveckling driver fram nya behov och beteenden, kan vi inte längre förlita oss på tidigare erfarenheter eller insamlad data. Våra erfarenheter såväl som datan vi samlat (och fortfarande samlar) in bygger på den industriella ekonomins modeller. En epok baserad på andra förutsättningar än den digitala där ex resfria möten och åtgärder, självkörande fordon, AI-assistenter, smarta hem och städer, definierar vad vi producerar, erbjuder och vilka resurser vi tar i anspråk. Att lyckas i den digitalt drivna ekonomin kräver att vi accepterar att framtiden inte längre är vad den har varit och att vi därför måste godta ovisshet som startpunkt för visshet.

LÄS MER

Produkter och tjänster, försäljning och marknadsföring, service och administration ändrar skepnad när disruptiva affärsmodeller i ett slag omvandlar marknadens syn på vad som erbjuds och hur. Spotify, Netflix, Uber och en rad finansiella tjänster utgör vardagliga exempel på omställningar till ett digitaliserat liv. De är ändå bara krusningar på ytan när artificiell intelligens, sensorer, upplevelseverktyg, 3D-skrivare mm nu på allvar transformerar vårt sätt att bygga, organisera och driva samhället. Dessutom på ett sätt som ingen utifrån sina tidigare erfarenheter kan förutse!

Marknaden vet utan att egentligen veta om det
För att bygga upp en ny erfarenhetsbank – baserad på den digitala ekonomin premisser – finns det goda skäl att starta i människors outtalade förväntningar och önskemål. Det är här som nya möjliga beteenden kan upptäckas och visa vägen till framgång. Inte genom att med traditionella metoder ställa frågor och få svar, eftersom målgruppens svar i sådana fall kommer att baseras på invanda beteenden och kända förutsättningar – inte de okända. Betydligt mer insiktsfullla åsikter erhålls när målgrupperna får möjlighet att bedöma framtidsscenarier, prototyper och på egen hand uppleva värdet av en tjänst eller produkt.

Bli en ny och okänd erfarenhet rikare
Behovet av personliga samtal (s.k kvalitativa undersökningar) för att identifiera en målgrupps outtalade krav och önskemål, är centralt i erfarenhetsbygget. Detsamma gäller utvecklingen av framtidsscenarier där olika behov och önskemål ”förkroppsligas”, kan bedömas och vidareutvecklas.

Den absoluta startpunkten är dock alltid att först söka svaret på vilken roll en verksamhet ska spela för kunder och samarbetspartners i ett digitaliserat och klimatstyrt affärslandskap. Frågan kan med relativt liten insats besvaras med hjälp av tex AAKERMOUNTs MappingKit. innan fortsättning följer; att skaffa sig visshet om vilka nya beteenden som kan komma att förändra sättet att göra affärer.

A.Å

Läsvärt

Kan ettor och nollor verkligen göra sälj-jobbet?

binary2

Faktainsamling och intervjuer med fokus på de nya säljmetoder som växer fram som en konsekvens av den tekniska utvecklingen. Hur ser beställare, arkitekter, konstruktörer och byggentreprenörer på säljaren och framtiden? Finns det utrymme för nya och annorlunda mervärden?

LÄSVÄRT

Internet of Things: Etiska dilemman

Analyser, mätningar, datainsamlingar och uppkopplade produkter – Internet of Thing’s lista över alla dess användningsområden kan göras lång. Teknologins genomslagskraft har påverkat både nya och redan befintliga tjänster och produkter enormt och har dessutom banat väg för nya beteenden både hos företag och privatpersoner.

Allteftersom IoT utvecklas och används i alltfler sammanhang och i större utsträckning, står vi inför en del etiska dilemman som framförallt gäller datainsamling och analyser av användande etc. Även om IoT inte delas in i samma etiska problemområde som Artificiell Intelligens gör, ifrågasätts uppkopplingen och delningen av information mellan enheter, eftersom detta (ibland) baseras på känslig och privat information.

Däremot, anses IoT vara det minsta bekymret om man ställer det i kontrast till AI, då IoT är programmerat med en fast uppsättning kommandon som baseras på när användaren/enheter säger ”av” eller ”på”. Man vet alltså vad en IoT-enhet är kapabel till att göra – Detta till skillnad från AI som är programmerad att lära sig mönster och förstå i förväg när något ska vara ”av” eller ”på. Detta utgör således en osäkerhet om vad AI-enheter är kapabla till att göra, förrän de gör det.

De främsta bekymret inom IoT och dess etiska utmaningar, är att man ofta inte ifrågasätter vem som har ansvaret för den data som samlas in och används. Ofta sparas denna information även i molnet och därifrån har sällan användaren/ägaren av datan någon aning om vart den tar vägen i nästa steg. Härifrån kan alltså tredje part ta vid och nyttja datan för olika ändamål.

Ett alternativ för att få bukt med problemet, är att låta användarna äga sin data, och distribuera den till tredje part när denne så önskar. Detta kräver i sin tur kräver en viss förändring av infrastrukturen vid utveckling och implementation av IoT, i det fall den ska förekomma i en verksamhet.

Artikeln är baserad på rapporten ’Privacy Management in a digital age: A study of alternative conceptualizations of privacy in digital contexts’ av Linnea Åkerberg